Vägskäl

Nå, Jane, som jag tänker kalla henne, och jag började dejta så smått och fortsatte gå ut ihop på samma ställe i Ystad fortsättningsvis. Folk menade på att vi hade något som liknade "äktenskapstycke" då vi hade samma stil och samma jargong. Jargongen mellan oss var också lite speciell, vi var kaxiga och lite småelaka mot varandra. Över sommaren som kom hade vi väldigt roligt ihop och allt kändes bra och spännande dock till hösten så hade Jane fått för sig att hon skulle åka iväg och vara aupair. Jag motsatte mig inte detta utan det var ju hennes vilja samtidigt som jag självklart blev ledsen över att hon skulle åka bort några månader. Ofelbart blev det lite knasigt när hon väl åkte. Jag pallade inte med att hålla kontakten för det roliga var ju att umgås och bara vara, vi hade ju inte direkt det där fjortisromantiska förhållandet med puss och kram och små romantiska lekar i telefon. Så det blev längre och längre mellan telefonsamtal och sms. När hon väl kom tillbaka var allt helt fel, jag hade glömt bort förträffligheten med henne då jag inte upplevt den på länge så jag föll för henne igen samtidigt som hon hade lackat ur på mig för att jag inte hållt kontakten och därmed distansierade sig från mig, dock fortsatte vi vara ihop.

Inget blev riktigt som det varit igen, vår jargong försvann, mycket på grund av att jag inte vågade vara "hård" i snacket och sättet med risk för att såra eller förolämpa henne trots att jag visste att hon inte tog saker så. Hon hängde med nya polare hon skaffade sig och jag som aldrig varit den svartsjuka typen reflekterade inte särskilt över detta. Vi firade millenieskiftet tillsammans och jag betedde mig som en jöns. Av en slump någon gång in i februari så hade mitt jobb personalfest samtidigt som hon befann sig i Malmö och festade. Jag sa att jag kunde komma över till den klubben hon var på efter min fest var slut. När jag dock stod utanför klubben och ringde henne sa hon att hon var på väg hem till Ystad. Senare framkom det att hon hade dragit hem med någon kille. På frågan varför så fick jag i ögonblickets hetta höra att jag iaf kunde bete mig som att jag var mån om vår relation, något jag verkligen var men det gestaltade sig på helt fel sätt. Hon ville jag skulle bli sotis när jag i själva verket istället blev mesig. Detta var mitt sista telefonsamtal till henne jag bröt helt kontakten efter detta.

Jag träffade hennes syrra ett år senare då jag skjutsade hem henne från samma klubb i Ystad där det hela började. Syrran sa att Jane hade börjat använda knark (vet inte vad och i vilken utsträckning) och att hennes föräldrar var helt utom sig. Hon hade släppt allt som hon var intresserad av och i princip flippat ut.

Nu i somras sprang jag på Jane på gågatan i Ystad, hon var fortfarande lika tilldragande och charmig på sitt egna lilla sätt och jag kan medge att hjärtat slog mer än ett extra slag när jag fick syn på henne. Hon hade sin mamma och en barnvagn med sig och det visade sig att hon hade skaffat sig kotte, gubbe, villa och Volvo, något som gjorde mig otroligt glad men samtidigt väldigt missunsam på killen som snärjt henne.