I never had any friends later on like those I had when I was twelve. Jesus, does anyone?
Äh, jag fortsätter på flickvänsberättelserna. Har ändå inget annat vettigt att få ur mig just nu.
Jag har gjort allting ganska sent i mitt liv, i alla fall om man ska tro alla i omgivningens skrönor om erövringar och exprimenterande. Min första riktiga kyss kom inte förrän halva 9:an hade passerat. Förövaren var även i detta fall en totalt galen tjej. Det verkar som att jag i min ungdom attraherade den typ av tjejer som trodde att de skulle få en jämlike i mig, en rebell eller upprorsmakare. Vilken falsk marknadsföring av den morsgris som jag då var. I alla fall. I början av nian dök det upp väldigt intressanta sjuor till vårt högstadie. Ni vet, de fyror som man inte la märke till i sexan då man var för upptagen med att bli tonåring. För min del spelade det mindre roll hur intressanta jag tyckte sjuorna var, väldigt få la märke till mig, tror jag iaf. Men jag och min bästis hade lärt känna en klick tjejer under sommaren på friluftsbadet i hålan vi bodde och dessa var vi väldigt angelägna med att hålla kontakten med när skolan väl började. Jag dejtade en av dessa väldigt kort också men det är en annan historia. Nåväl. Min polare och tillika bästis hade under sommaren växt till sig rätt rejält och stod högt i kurs bland tjejerna på högstadiet (utom niornas tjejer förstås som bara intresserade sig av killar på gymnasiet) och detta drog jag nytta av. I ett gäng tjejer som brukade flocka sig runt min polare ingick i periferin L. L var inte fnittrig och tramsig som de andra tjejerna utan var rapp i käften och utmanade alla med sin jargong, något som jag nappade på då jag trots allt var liten och kaxig. Detta fick såklart gehör och vi hade ständiga "kärleksgnabb" i skåphallarna och uppehållsrummen.
Vi började hänga med L tillsammans med en annan tjej som tydligt var intresserad av min polare. Vi satt ofta hemma hos Ls polare, i sängen på hennes flickrum och lyssnade musik (mycket Culture Beat och Madonna om jag inte minns helt fel) och pratade om livet, universum och allting. Efter mycket nervöst flörtande så blevjag och L till slut ihop på typiskt fjortisstil: "Om du kastar en enda snöboll till på henne måste du bli ihop med mig". Det klassiska sättet ni vet. L och jag började spendera tid på tu man hand, en hel del hemma hos mig då ryktet gick att hennes farsa var gammal agent för KGB. Mycket titta på film och läsa serietidningar i mitt rum med dörren stängd, så att rummet tillslut dröp av tonårsångor och svettlukt. Men vi passade inte riktigt ihop trots allt, jag var blyg och försiktig medan hon, när vi var ute och gick och höll varandra i handen satte igång billarm genom att slå på bilar. Till slut tröttnade hon, på juldagen när jag för en gång skull varit hemma hos henne och precis skulle gå hem pallade hon inte med mig något mer utan utanför ytterdörren drog hon mig till sig och gav mig en riktigt slafsig och utdragen "långtradare". Jag vart så tagen att benen vek sig och jag föll ett par cm mot trappräcket innan jag hann hitta fattningen igen, med våra läppar fortfarande tätt förslutna mot varandra. Lyckoruset när jag cyklade hem var totalt och jag var fortfarande lite yr när jag kom hem.
På mesiga mig hade denna drastiga handlig dock ingen effekt, jag var fortfarande för blyg för att ta några initativ och ett par dagar senare så gjorde hon slut via sin kompis med orden "vi gör ju ändå ingenting"
Jag har gjort allting ganska sent i mitt liv, i alla fall om man ska tro alla i omgivningens skrönor om erövringar och exprimenterande. Min första riktiga kyss kom inte förrän halva 9:an hade passerat. Förövaren var även i detta fall en totalt galen tjej. Det verkar som att jag i min ungdom attraherade den typ av tjejer som trodde att de skulle få en jämlike i mig, en rebell eller upprorsmakare. Vilken falsk marknadsföring av den morsgris som jag då var. I alla fall. I början av nian dök det upp väldigt intressanta sjuor till vårt högstadie. Ni vet, de fyror som man inte la märke till i sexan då man var för upptagen med att bli tonåring. För min del spelade det mindre roll hur intressanta jag tyckte sjuorna var, väldigt få la märke till mig, tror jag iaf. Men jag och min bästis hade lärt känna en klick tjejer under sommaren på friluftsbadet i hålan vi bodde och dessa var vi väldigt angelägna med att hålla kontakten med när skolan väl började. Jag dejtade en av dessa väldigt kort också men det är en annan historia. Nåväl. Min polare och tillika bästis hade under sommaren växt till sig rätt rejält och stod högt i kurs bland tjejerna på högstadiet (utom niornas tjejer förstås som bara intresserade sig av killar på gymnasiet) och detta drog jag nytta av. I ett gäng tjejer som brukade flocka sig runt min polare ingick i periferin L. L var inte fnittrig och tramsig som de andra tjejerna utan var rapp i käften och utmanade alla med sin jargong, något som jag nappade på då jag trots allt var liten och kaxig. Detta fick såklart gehör och vi hade ständiga "kärleksgnabb" i skåphallarna och uppehållsrummen.
Vi började hänga med L tillsammans med en annan tjej som tydligt var intresserad av min polare. Vi satt ofta hemma hos Ls polare, i sängen på hennes flickrum och lyssnade musik (mycket Culture Beat och Madonna om jag inte minns helt fel) och pratade om livet, universum och allting. Efter mycket nervöst flörtande så blevjag och L till slut ihop på typiskt fjortisstil: "Om du kastar en enda snöboll till på henne måste du bli ihop med mig". Det klassiska sättet ni vet. L och jag började spendera tid på tu man hand, en hel del hemma hos mig då ryktet gick att hennes farsa var gammal agent för KGB. Mycket titta på film och läsa serietidningar i mitt rum med dörren stängd, så att rummet tillslut dröp av tonårsångor och svettlukt. Men vi passade inte riktigt ihop trots allt, jag var blyg och försiktig medan hon, när vi var ute och gick och höll varandra i handen satte igång billarm genom att slå på bilar. Till slut tröttnade hon, på juldagen när jag för en gång skull varit hemma hos henne och precis skulle gå hem pallade hon inte med mig något mer utan utanför ytterdörren drog hon mig till sig och gav mig en riktigt slafsig och utdragen "långtradare". Jag vart så tagen att benen vek sig och jag föll ett par cm mot trappräcket innan jag hann hitta fattningen igen, med våra läppar fortfarande tätt förslutna mot varandra. Lyckoruset när jag cyklade hem var totalt och jag var fortfarande lite yr när jag kom hem.
På mesiga mig hade denna drastiga handlig dock ingen effekt, jag var fortfarande för blyg för att ta några initativ och ett par dagar senare så gjorde hon slut via sin kompis med orden "vi gör ju ändå ingenting"
Kommentarer
Postat av: My
Intressant läsning :)
Trackback
