Vägskäl

Hmm, det är svårt det där med att försöka skriva med regelbundenhet. Har haft så sjukt mycket att göra att jag har inte orkar sätta mig ner och skriva. Eller orkat, jag har helt enkelt inte haft lungnet nog att göra det. Vill inte känna att jag är stressad av ett jag egentligen borde gå och lägga mig bara för att jag inte ska ha en skitdag på jobbet dagen efter.

Nå! I veckan som gick visades Garden State på TV (tror det var TV3 eller nåt). Då skulle jag egentligen också sova men den filmen är så vacker så att jag hade inte mage att stänga av för att lägga mig. I ett tidigare inlägg så skrev jag om hur mitt liv oftast är ett enda töcken och det är nog därför som Garden State träffat mig så hårt. Large trubbiga känsloliv med oförmåga att varken blir ledsen eller glad på riktigt speglar rätt bra det jag försökte beskriva när jag pratade om att ha ett filter mot omvärlden. Nu knaprar han visserligen piller men jag antar att kroppen kan utsöndra samma substanser som de pillerna aktiverar vilket då skulle leda till samma effekter på en "frisk" människa som om man skulle ta litium. Kan det vara så? Det skulle förklara en del. Jag har ju även vissa drag av bipoläritet men samtidigt har det också en rätt platt påverkan på mitt liv. När jag är "på" så skiljer det sig inte så väldigt mycket från när jag är "av". Tankarna går på högvarv när jag är lite manisk men det blir liksom aldrig någon riktig verkstad av det, det bara sipprar ut i små halvhjärtade projekt runt midnatt. Annat var det när jag var yngre, jävlar vilken fart det blev på mig när jag fått en idé som verkade genomförbar, då var det inte mycket som kunde stå ivägen.

I slutet av filmen när Large varit utan piller ett tag så ställer han sig på en stor schaktmaskin intill en djup ravin och bara vrålar rakt ner mot avgrunden, ett så kallat avgrundsvrål då eller? Gud vad jag skulle vilja göra det, jag har velat göra det så länge. Att bara vråla bort frustrationen, tankarna, kraven, demonerna och min stora "numbness". Ställa mig och skrika från balkongen eller på gatan. Skrika till jag tömt mig helt och hela jag kan fyllas på i nästa inandning med något nytt, fräscht och förhoppningvis mer levande.