Big bada boom
POOF! lät det från vardagsrummet. Först trodde jag i min enfald att det var någon som langat upp något på min balkong när jag sänkte boken jag låg och läste. Liksom för att de ville träffa mig sådär mitt i natten, någon tjej som man glömt bort existerade men som nu skulle komma mitt i natten för att göra sig påmind på bästa möjliga sätt. Sedan erinrade jag mig att min cykel ju blev stulen från altanen i somras och tände upp alla lampor jag kom åt om det, vilket är klart mer troligt, skulle vara någon form av inbrottsförsök. Gick och letade lite i vardagsrummet efter nedfallna grejer, det lät nämligen precis som när man släpper tidningar platt mot golvet men nä. Sedan kände jag en svag doft som kunde liknas vid bakelit. Kolla mot TV-bänken och där stod min högt värderade digtalTVbox och blinkade med alla röda lampor den kunde uppbringa. Min inspelningsbara box var död. Med alla inspelade avsnitt av So you think you can dance som jag ibland spelar för att komma ur något deppigt humör! Kuken! Nu lär det bli några veckor utan TV, hur ska jag klara det?
På torsdag ska jag gå och se den helt sagolika gruppen Sirqus Alfon här i Huddinge. Grymt! Synd bara att jag inte får någon, NÅGON, med mig på detta evenemang trots en extra biljett helt gratis. Alla ska göra något. Var ju samma visa i somras när jag gick och såg deras Eurotrash föreställning. Men; "what goes around comes around", jag har väl dissat mina kamraters inviter för många gånger för att de ska vilja hänga med på någon av mina.
BTW, är kär i en 19-åring. Den här tjejens blogg är ju så jävla bra att man inte kan låta bli att kära ner sig lite i henne, med en litet varningens finger för att bli klassad som gubbsjuk: http://www.1000apor.se/blogs/praktikant
