Det här var jag och såg på idag:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/innebandy/article2292721.ab . Av en slump så hamnade jag på innebandyfinalerna i Globen. Var mest intresserad av dammatchen mellan IKSU och Balrog men eftersom det är två matcher till priset av en på biljetterna så stannade jag kvar herrmatchen också. Var inför matchen totalt likgiltig inför hur det skulle gå men detta ändrades ganska snabbt när matchen väl startade. Direkt föll sympatierna på Warberg (som sedemera även vann matchen). Inte för att de spelade roligare innebandy eller för att de hade de mest publikfriande lirarna eller något annat sportsligt utan för fansen skull. På ena kortsidan stod de blåklädda Warbergssupportrarna, ivrigt anförda av en spinkig kille i megafon. De lydde varenda litet kommando han gav och höll låda från första tekning till sista straffmål oavsett om deras Warberg var i ledning eller låg under. Deras repetoar var bred med en massa sköna och medryckande ramsor. På andra kortsidan stod AIKs fans. De hördes jubla när AIK tog ledningen med 1-0, men i övrigt var det ganska tyst runt dem, med ett undantag, den enda ramsa de körde under hela matchen var "vi hatar Warberg". Detta i kontrast till Warberg alla glädjeramsor. Inte ens när Warberg bjöd in dem i matchen med "ni från Solna är ni klara" hängde de på utan de la sin energi på att bua och håna motståndarna samt att försöka riva staketet till innerplan. Eller jo, de hördes klart och tydligt en gång till. Detta inträffade under pausunderhållningen, då gjorde de allt i sin makt för att överrösta den trum- och blåsorkester som var inbjudna för att se till att periodpauserna inte upplevdes så långtråkiga. Men det som retade mig mest och verkligen fick mig att hålla på Warberg var den äldre herren som satt vid platserna nere vid planen, långt ifrån någon av klackarna. När AIK gjorde sitt 1-0 mål så reste han sig upp, vände sig från de jublande spelarna på plan, höjde sin AIK-halsduk ovanför huvudet och vred sig mot Warbergklacken med så mycket förakt i blicken att jag nästan blev rädd och blev så ståendes i säkert en minut, från och med då blev varenda fiber i min kropp Warbergsupporter.
