Vägskäl

Ibland är livet helt sjukt. Förra torsdagen när jag var ute och dansade träffade jag på en tjej jag inte sett på ett tag. Det är något med den här tjejen som intresserar mig, hon känns ganska jordnära och ödmjuk trots att hon har en stil som talar mot det. Vi har en liten detalj gemensamt och enda gången jag egentligen pratat med henne så var det pga av att denna gemensamma sak kom på tal men sedan dess har jag sneglat lite på henne. Saken är att denna lilla detalj är det som påverkad mig och mitt liv mest av allt, det som gjort mig till den jag är och helt klart format om min personlighet sedan det drabbade mig. Eftersom hon är den enda jag ens träffat på som har genomgått vad jag genomgått så kommer intresset av henne därifrån, jag skulle så gärna vilja ta del av hur hon upplevt allt. Hon känns absolut som att hon spelar i flera divisioner ovan mig men jag är ändå lite betuttad i henne. Nåväl, jag träffade som sagt på henne i torsdags när vi var på samma ställe, hälsade bara lite artigt första gången jag såg henne och när jag sedan lämnade stället stod hon precis i utgången och jag blinkade lite åt henne.

Idag så, så frågade syrran om jag ville hänga med henne och hennes polare ut på en lokal klubb. Jag var medveten om att det spelas musik som inte alls är i min smak, gamla slagdängor och schlagers, och tidigare tillfällen har jag avböjt när frågan om jag vill hänga med har dykt upp. Dock har jag ju suttit inne hela veckan och gnällt över att jag inte tar tag i mitt sociala liv så jag ville helt enkelt hänga med ut, och om inte annat, titta på folk och tackade därmed ja till att hänga med. Någonstans i bakhuvudet hade jag också den här tjejen som jag träffade på torsdagen men vetandes vilket ställe vi skulle på och mina förutfattade meningar om vilken typ hon är så var det mest bara en kvardröjande irritation över att jag inte gjorde en större ansträngning att ta kontakt med henne sist vi sågs. I alla fall. Vi kom till stället, hade lite barhäng, träffade en tjej som jag pluggat med, såg några andra som jag kände igen både från min utbildning och från trancefester men rätt var det är, hej... Där dök hon upp, i sällskap med en tjejpolare, på världen mest oväntade plats, fick en kram och jag hann slänga ur mig "det känns ju jävligt oväntat att se dig här" trots att jag hade haft det i bakhuvudet. Detsamma tyckte hon och frågade lite om stället, jag hade ingen aning utan skyllde på syrran att jag överhuvudtaget var där och sedan gick hon vidare mot baren. Såg henne ett par gånger tränga sig genom stället fram och tillbaka och när stället sedan drog igång på allvar tar jag för givet att hon och hennes polare insett misstaget med att gå in på det här stället och drog vidare ut i Stockholmsnatten. Hade hoppats kunna haffa henne igen men så här är det att vara blyg och skitdålig på att kallprata, då får man beundra och undra på avstånd. 29 år, snart 14...