Vägskäl

På lördag drar jag till Skåne, ska bli sjukt skönt att bara kunna chilla och dessutom umgås familjen som jag för varje dag mer och mer inser att jag saknar och älskar. Allt är så okomplicerat med dem man har blodsband till. Eller som Baz Luhrman uttrycker det "Be nice to your siblings, they're your best link to your past and the people most likely to stick with you in the future." Inga jävla julklappar har det blivit heller trots ett halvhjärtat försök igår när jag drog ner på stan och tänkte fixa det. Jga vill att när jag köper till någon jag tycker om ska det vara av hela mitt hjärta och inte något desperat panikköp för att man måste då det hör julen till. Hatar hela julklappshysterin men har kommit att älska julen för att man verkligen som sagt får möjlighet att umgås med familjen. Veckan som kommer handlar bar aom överlevnad... att palla med alla stirriga ungar (som de alltid blir inför lov) och stå ut med alla utflykter som anordnas eftersom ungarna inte klarar av vanligt skolarbete när de är så stirriga. Tåg blir det hem till Skåne iaf, ser redan fram emot att sova, läsa, spela DS och lyssna på musik hela vägen till Lund.