Mixtapes and Cellmates
Så har man kanske ställt till det för sig. I ett inlägg från i somras som jag döpte till "Preben" skrev jag om att jag råkade stöta på en tjej som jag direkt fastnade för. Då, i somras, så blev det inget av de träffar vi försökte få till. Hon mådde taskigt efter ett uppbrott med sin pojkvän eller hur det nu låg till. Lagom till julen så hade vi snackat lite snabbt över FB och jag skickade ett meddelande till henne att jag gärna tog upp den där uteblivna fikan från i somras och hon var med på det. Så vi träffades första dagen jag var nere och tog just en fika. Dagen efter satt vi på en pub och tog en öl, på juldagen åkte jag hem till hennes lägenhet. Vi har inte gjort något fysiskt alls, bara pratat och haft sjukt trevligt. Jag känner verkligen att det klickar med henne totalt och hon har uttryckt samma känsla. Jag får se vart det landar men just nu känns det sjukt bra om man bortser från de 60 milen mellan oss. Vi har sjukt mycket gemensamt och jag får en känsla av att hon är väldigt lik mig, även gällande personliga demoner och liknande. Dock är det oklart om likheter är något positivt eller negativt... Skickade ett blandband till henne idag ämnat för hennes födelsedag som dyker upp inom kort och precis när jag kom hem från posten fick jag ett sms av henne där hon ville jag skulle uppge min adress så hon kunde skicka en sak till mig, min gissning; ett blandband...
Tankarna om en flytt hem till Skåne tog dessutom återigen fart, jag får liksom per automatik ett helt annat socialt liv så fort jag sätter min fot på den akademiska marken. Mitt sociala liv här i Stockholm är som bekant helt obefintligt. Jag har redan börjat försöka förlika mig med tanken på att släppa Stockholmsinnebandy och jobbet. Samt planera för när jag ska lägga ut lägenheten till försäljning. Det känns som att jag till slut är på väg till Skåne igen. Men inget är ju säkert och jag antar att jag kommer älta denna tanke om och om igen. Jag har älskar ju verkligen Stockholm och har blivit sjukt förtjust av att bo och verka i Huddinge. Och klubben jag är med i saknar motstycke någon annanstans i Sverige samt har en massa spännande tjejer på väg upp ur de yngre årskullarna som hade varit så kul att följa och utveckla. Åh, faaaaaan!
