Right now I'm having amnesia and deja vu at the same time.
Anledningen att jag överhuvudtaget skriver här trots att jag faktiskt inte diggar konceptet bloggar (framförallt för att det förstör alla sökmotorer) är att jag har fått för mig att jag ska hitta tillbaka till mitt kreativa skrivande igen. Förr eller senare måste ju blocken släppa och därför tvingar jag mig själv att skriva här i princip en gång om dagen. Förr om tiden kunde jag se eller uppleva bara minsta lilla sak som sedan kunde bli en halv essä av filosferingar och spekuleringar kring det lilla fragment av mitt liv som jag ältade en hel dag i mitt huvud och sedan förhoppningsvis skrev ner så småningom. Nu är det längesedan jag hade den processen i mitt huvud där jag går över och över igen texten jag ska författa och dessutom kunna ändra och lägga till saker. Jag tror att det har med åldern att göra (som vanligt).
Min absoluta övertygelse och känsla är att jag vid 13-14 års ålder plötsligt fick ett filter hur jag upplever omvärlden. Innan dess gick allt rakt in i huvudet, jag hade en helt annan medvetandenivå och jag tog in saker runt omkring mig hela tiden. Många av de sakerna sitter i hjärnbarken nu och kommer rätt vad det fram vid vissa givna ord och händelser som direkt härleder en förnimmelse av sådant jag tidigare upplevt. Men som sagt, helt plötsligt så fanns där ett filter. Lite som man upplever en täppt näsa för andning och lukt fast i min hjärna istället. Jag klarar inte av att ta in allt jag vill, jag blir irriterad och störd när det händer saker som jag inte riktigt uppfattar. Nuförtiden kan jag ibland uppleva att jag befinner mig i ett töcken, jag kan ha hela dagar då det känns som att jag har en utomkroppslig upplevelse, sjukt jobbigt och ibland är det väldigt otäckt.
Nu var det inte det jag tänkte skriva om utan istället vad den här bloggen kommer handla om i fortsättningen. Jag har det här som terapi. Jag är ganska övertygad om jag behöver proffesionell hjälp i det verkliga livet, för mitt jag. Men eftersom alla teraputer i den här staden är upptagna, när det inte är av patienter så är det av att de kämpar hårt för att hålla fredagarna fria så att de kan spela golf (skulle en gestaltteraput av en händelse läsa detta och vilja förbarma sig över mig så skriv en rad vet jag). Då jag har en förestående 30-årskris kommer bloggen upptas av händelser som lett fram till den jag är i dag, kompisar, familj och relationer likaväl som händelser som sitter kvar i mig. Förhoppningsvis så kanske det blir aktuella grejer som händer i mitt liv också men troligvis inte. Planen är att skriva varje dag, för min egen skull men publikt för att tvinga mig själv att fullfölja projektet och för att det är lättare att hitta en berättande skriftform när man skriver för någon annan (typ, kära dagbok)
Min absoluta övertygelse och känsla är att jag vid 13-14 års ålder plötsligt fick ett filter hur jag upplever omvärlden. Innan dess gick allt rakt in i huvudet, jag hade en helt annan medvetandenivå och jag tog in saker runt omkring mig hela tiden. Många av de sakerna sitter i hjärnbarken nu och kommer rätt vad det fram vid vissa givna ord och händelser som direkt härleder en förnimmelse av sådant jag tidigare upplevt. Men som sagt, helt plötsligt så fanns där ett filter. Lite som man upplever en täppt näsa för andning och lukt fast i min hjärna istället. Jag klarar inte av att ta in allt jag vill, jag blir irriterad och störd när det händer saker som jag inte riktigt uppfattar. Nuförtiden kan jag ibland uppleva att jag befinner mig i ett töcken, jag kan ha hela dagar då det känns som att jag har en utomkroppslig upplevelse, sjukt jobbigt och ibland är det väldigt otäckt.
Nu var det inte det jag tänkte skriva om utan istället vad den här bloggen kommer handla om i fortsättningen. Jag har det här som terapi. Jag är ganska övertygad om jag behöver proffesionell hjälp i det verkliga livet, för mitt jag. Men eftersom alla teraputer i den här staden är upptagna, när det inte är av patienter så är det av att de kämpar hårt för att hålla fredagarna fria så att de kan spela golf (skulle en gestaltteraput av en händelse läsa detta och vilja förbarma sig över mig så skriv en rad vet jag). Då jag har en förestående 30-årskris kommer bloggen upptas av händelser som lett fram till den jag är i dag, kompisar, familj och relationer likaväl som händelser som sitter kvar i mig. Förhoppningsvis så kanske det blir aktuella grejer som händer i mitt liv också men troligvis inte. Planen är att skriva varje dag, för min egen skull men publikt för att tvinga mig själv att fullfölja projektet och för att det är lättare att hitta en berättande skriftform när man skriver för någon annan (typ, kära dagbok)
Kommentarer
Trackback
