Vägskäl

Jag har gnällt lite över att jag varit sliten och utarbetad tidigare i år. Inte för att jag egentligen arbetar på den fulla kapacitet jag egentligen besitter och därmed skulle kunna matta ut mig utan för att det ingår i den mänskliga naturen att gnälla lite. Dock, två veckor in i semestern, förstår jag nu att jävlar vilken skillnad i livskvalitet det innebär att hinna återhämta sig. Jag känner mig positivare, mer engagerad och till och med mer villig att anstränga mig i sociala sammanhang.

Sedan midsommar har jag befunnit mig nere på familjens sommarställe, sommarstället har jag skrivit om tidigare. Det är första gången på tre år jag spenderar en natt här vilket står som en oerhörd kontrast till all den tid jag spenderat här tidigare somrar. Satt och spånade lite till varför jag dragit mig så för att komma ner hit och det har såklart att göra med min ovilja att växa upp och acceptera att saker och ting förändras. Senaste sommaren som jag verkligen spenderade här var en oerhörd besvikelse, jag själv sommarjobbade, alla sommarpolare sommarjobbade eller hade andrasaker för sig än att vara här. När det väl hände något och det t.ex. blev fest så var det inte längre bara sommarstugegänget som var där utan deras kompisar, utanför sommarkretsen och till och med kompisars kompisar. Inget var sig likt och hela tjusningen med stället var som bortblåst. Nu verkar det som jag växt i kapp stället igen. Jag behöver inte ha polare runt mig, jag måste inte aktivera mig non-stop och, vad som är viktigast, jag finner ro i att vara bortkopplad, från jobbet, från vänner och från mobiltelefon (noll täckning). Jag kan läsa, träna, kontemplera och framförallt vila (sova). De här dagarna har jag somnat på följande platser; i solstolen, i soffan, i fåtöljen, på trädäcket, på matbordsstolen och på golvet i hallen. Det säger en del om mitt behov av återhämtning från det gångna läsåret.

På midsommarafton var jag dessutom på midsommarfest av det gamla snittet. En av de gamla sommarstugevännerna, inte en av de bättre då det funnits stunder hon så öppet visat att hon verkligen inte gillat mig men likväl, hade fest i sina föräldrars hus en bit från vårt sommarställe. Med mig följde även min äldsta vän och hans flickvän (båda sommarstugefolk). Värdinnan var så otroligt tankad redan vid vår ankomst att hon uppenbarligen glömt bort allt gammalt groll och utan större omsvepningar proklamerade sin kärlek till både mig och min kompis varpå hon uttryckte sina förhoppningar att vi var de som äntligen skulle dra igång dansgolvet då de redan närvarande gästerna inte hade några som helst ambitioner till att svänga de lurviga. Kan ju nämnas att vi såklart inte fick vara med under matserveringsdelen av festen utan snällt fick komma senare. Eftersom vi inte hade någon större vilja att djupare lära känna de övriga festdeltagarna föll vi för anbudet och dansade iväg kvällen. När värdinnans generösa konsumtion av alkoholhaltiga drycker så till slut tog ut sin rätt fann vi det som lämpligast att även vi avvika från festen och således avsluta årets midsommarfirande som var bättre än på många år.