Silent shout
Efter ett par riktigt intensiva veckor känner jag så äntligen ro till att skriva lite. Eller, det beror ju också lite på att jag hunnit vara ensam denna helgen och låtit tankarna flöda och då kommer ju 30-årskrisen bubblande upp mot ytan igen. Under helgen (fredag är ju helg för mig också då jag inte har något jobb att gå till den dagen) har jag bara varit för mig själv och slappat, i princip har jag bara ätit, sovit, spelat GTA4 och motionerat. Just angående motionerandet kan jag med bara några ynka dagar kvar till milstolpen stolt konstatera att mitt mål, som jag satte upp den 1 augusit förra året om att komma i samma form som jag hade när jag gick ut högskolan lagom till min 30-årsdag, är uppnått. Jag har alltid varit ganska fit utan att behöva anstränga mig för att just se fit ut, det har kommit av andra anledningar än just det ändamålet. När jag förra året kom på mig själv att helt ha tappat formen så beslöt jag mig för att jag skulle få tillbaka den gamla kroppen och nu är den här, till och med Brad Pitt-höfterna (Fight Club) är tillbaka!
Just nu har jag stigit upp ur badet för att jag fick idéen om att bränna ett blandband av låtarna jag angivit som "soundtrak of my life" på Facebook men eftersom jag städat bort mina tomma CD-skivor föll projektet på det. Hela mitt liv är nedpackat just nu. Ska flytta. Inte långt men ändå. Enormt jobbigt för mig. Har ju en sådan sjuk separationsångest och här har jag ändå bott i nästan 8 år med allt vad det innebär. Dessutom känner jag att jag äntligen fått det som jag vill ha det här hemma. Vad än värre är att jag flyttar på dagen då jag fyller år. Snacka om att utsätta sig för mer påfrestningar än nödvändigt. Förra gången jag flyttade fick jag ett sammanbrott som jag sedan dess aldrig varit med om, blev helt utom mig och hade en sjuk panikångest. Dock var det så otroligt mycket andra grejer inblandat i samma veva med att jag varit utsatt för misshandel m.m. För säkerhets skull har jag bett mina föräldrar om att komma upp hit och vara moraliskt stöd när flyttlasset väl går och underbara som de är så ställde de upp på det trots att de egentligen inte riktigt kunde. Frågan är dock hur länge jag kommer bo på det nya stället. Skåne känns väldigt nära just nu och det skulle inte förvåna mig om flyttlasset går om ett år igen.Ser väl inte riktigt ut så här men höfterna
finns där.
Kommentarer
Trackback
