Vägskäl

Så, jag klippte mig idag. Något som jag oftast drar mig för att göra. Hatar att sitta hos någon nisse i 20 minuter som låtsas intressera sig för vad jag gör och behöva betala 300 spänn för det. Behöver jag någon som lyssnar på mig så har jag min terapeut till det och minuttaxan är fan billigare. Nåväl, droppade in i en salong på Götgatan och killen började som alla andra; "slutat för idag?", "vad jobbar du med?", "jobbigt med alla ungar va?". Jag svarade plikttroget på frågorna. Sedan kom nästa klassiker; "du är inte från Stockholm va?". Vi pratade lite om det och snabbt konstaterade vi att vi båda ogillar norrlänningar. Dock stannade han inte vid detta ömsesidiga konstaterande utan gick vidare med att ge en massa övertygande exempel för att rättfärdiga sina åsikter. En av dessa innefattade att någon snubbe från Dalarna som hade jagat en av hans frisörer i salongen genom att ringa till salongen i tid och otid. Min, för dagen, frisör berättade då hur han tog hand om problemet och beskrev ingående hur han till slut, efter vissa eskalerande händelser, hade misshandlat denna trånande dalmas. Jag visste inte riktigt hur jag skulle tackla situationen men skrattade över den dråpliga situationen jag lyckats hamna i. Min nya frisyr blev jag i vanlig ordning missnöjd med men vem faen är jag till att klaga... till den snubben???

Jag skulle verkligen vilja skriva här mer men just nu räcker inte tiden till. Har varit nere i hallen varje kväll sedan i söndags och när jag väl kommer hem så känner jag att all energi runnit ur kroppen. Jag trivs men orkar nog inte i detta tempo länge till, måste fixa en assisterande. Ska försöka kraftsamla mig och göra en ansträngning att skriva av mig lite mer.