I hate this "crime doesn't pay" stuff. Crime in the United States is perhaps one of the biggest businesses in the world today.

När man går hemma ensam så mycket som jag brukar man ibland få slut på normala tankar och börja övergå till vanvettiga. En sådan som jag hade i veckan var; jag borde egentligen försöka råna en bank eller något för jag kan ju "do the time". Ett frihetsberövande för mig vore ju inte hela världen, det är ju inte det att jag har några direkta vänner jag kommer sakna, jag kommer inte sakna mitt jobb och jag kommer inte sakna min frihet då jag inte använder den till något vettigt ändå så varför inte chansa och kanske bli rik på kuppen. Sedan kom jag att tänka på min familj, finns ju en rätt stor möjlighet att jag skulle sakna dem. Sedan kom jag att tänka på min innebandy och såklart finns ju risken för viss saknad där också och sedan slog det mig att allt det där är ju beronde på min frihet. Så jag kanske därmed genomgick världens kortaste kriminella karriär. Men som sagt, de knasiga tankarna dyker upp när man får gå och grubbla för mycket.  

En annan knasig grej, fast detta utanför min egen sjuka skalle. För 3-4 dagar sedan hade jag missat ett chatmess på Facebook från en tjej som spelade innebandy i klubbens damlag förra året. Det stod typ bara "tja" eller nåt. Tänkte det handlade om att hennes nya klubb kanske ville ha mig som gästtränare eller nåt. Idag när jag satt framför datorn så kom hon på igen så jag skrev ett chatmeddelande tillbaka och frågade om det var något särskilt hon hade på hjärtat. Fick inte riktigt svar på det utan hon inledde en konversation istället och vi pratade på i säkert en timme om allt mellan himmel och jord. Fick minst 3 totalt oblyga komplimanger om hur jag klär mig och hur ung jag ser ut. Hade jag haft lite mer självförtroende hade jag faen trott att hon var intresserad av mig men nu vet jag inte riktigt hur jag ska tolka det, hon står ju dessutom som "i ett förhållande" på sin presentation i Facebook. Får se vart det leder. Dock är det intressant på många plan, dels för att hon har en kotte men jag kan även erkänna att jag faktiskt sneglat lite åt hennes håll. Fortsättning följer... 

If I talk to you, and you turn me into a fag... im gonna kill you.

Hmm, det blir glesare och glesare mellan inläggen men det gör inte så mycket eftersom ingen läser bloggen, mer än jag då alltså. Läste precis genom hela bloggen och såg att mina flickvänshistorier inte är helt klara, saknas några, så de kanske kommer upp inom närmsta tiden.

 

Idag när jag var och handlade blev jag tokigt sugen på tacos så jag tänkte jag skulle köpa lite grejer och fixa det. Sedan slog det mig hur otroligt oekonomiskt det är att göra tacos till sig själv så jag tänkte jag bjuder in någon. I det ögonblicket insåg jag att jag har ingen jag kan bjuda in, jag har inte längre några vänner kvar i den här staden. Inte sedan syrran, syrrans pojkvän samt brorsan flyttade. Jo, jag hade kunnat bjuda in min vän Jeanette men då hade allt varit tvunget att vara vegetariskt och då försvann hela idéen till varför jag skulle bjuda in någon från början. Och detta är anledningen till att jag går och pratar hos en terapeut sedan en vecka tillbaka. Visst, jag kan skaffa vänner men jag är nog sämst i hela världen på att engagera mig i att behålla dem. Vad hon och jag pratar om rent konkret tror jag nog inte jag kommer skriva här men det är skälet att jag går och pratar. Sedan att vi tar upp en massa andra grejer utöver det är bara skönt, jag vill ha någon jag kan pratat av mig till, det är så sjukt skönt att kunna göra det.

 

Polaren fyllde 30 igår. Hans mål till sin 30-årsdag lyckades han infria. Han hade en tjej han kunde presentera till sin mamma som sin flickvän. Vi har växt ifrån varandra på olika plan, det är helt klart tydligt, men jag gillar honom ändå. Synd bara att han bor 60 mil härifrån, skulle behöva en vän som sagt...


RSS 2.0