Vägskäl

Korpenidrott? Ja herrejävlar, vad fan är det? Då och då blir jag inbjuden av mitt gamla innebandylag att ställa upp i deras korpenlag då de annars riskerar att inte få fullt lag. Oftast föröker jag tacka ja för att det är ett roligare sätt att få ett motionspass än att hänga på gymmet men jävlar vad tragisk hela företeelsen är. Laget som spelade innan oss kallade sig 144 Slemboys eller något liknande. På ryggen hade de namn och siffror som anspelade på sex, såsom; "Villig 100(%), Buck dirty 20(+), Butch 69(an) m.fl. Attityden på plan var lika förpubertal den med skitsnack, fula efterslängar, tjafs med domare och motståndare och rent av pinsamma ubrott. Värst av alla var en 35-års snubbe med fru och son på åskådarplats och utan att vara helt fördomsfull såg man genast vilken typ av unge sonen var i skolan (och vilken typ av förälder pappan var på utvecklingssamtalet.) Jag menar, hur viktigt är Korpen?

Syrran var här i helgen dock blev det inte mycket socialiserande med henne, hon skulle på kalas här uppe och jag hade 2 matcher. På den ena matchen satt en gammal spelare till mig i publiken och efter matchen satte vi oss att prata lite. Efter någon timme fick hon träsmak och vi åkte iväg till en italiensk restaurang i trakterna kring där hon bor och pratade ännu mer. Riktigt gemytligt och klart överraskande hur mycket utöver innebandy och gamla minnen vi hade att behandla.

På det stora hela mår jag ganska bra nuförtiden.