Vägskäl

Vissa veckor visar på att man har en unik och helt galen arbetsplats om man jobbar i skolan. Lyckades bli sjuk i söndags vilket gjorde att jag missade måndag-tisdag. Sjukt irriterande eftersom jag satsade på att inte ha någon sjukdag denna terminen. Nåväl, hade lektioner som vanligt hela onsdagen 8-15.30 non-stop i princip. Bra lektioner rakt genom vilket kändes skönt eftersom jag hade en VFU-kandidat som går brevid och i princip trampar mig på hälarna. Efter alla lektioner var det en kollega som verkligen påpekade jag skulle ringa hem till en av mina mentorselevers mamma. Det har varit omtumlande för denna elev (hädanefter nämnd som T) redan innan då denne dagen innan höstterminen var inblandad i en riktigt allvarlig olycka men som T klarade sig från nästan utan några men. Jag ringde iaf, fick tag i pappan som direkt berättade att T försökt ta livet av sig men hade haft kontakt med mobiltelefonen med 2 andra mentorselever som jag har som handlingkraftigt nog kommit och räddat T. Jag tog ganska hårt på detta, främst därför att det var en blixt från klar himmel att något sådant ens skulle kunna ske T. Eleven är en av de vassaste jag haft, inte bara kunskaps- och ambitionsmässigt utan en supersäker social person som är omtyckt av alla, lärare som elever. Men också för att jag har sjukt svårt att hantera sådana besked, vet inte hur jag reagerar därför att jag typ inte vet hur man ska reagera. Dagen efter var T tillbaka i skolan, klart tagen, men pluggade på som förr. Fick dock ett mail från en av Ts hjältemodiga klasskamraters mamma som skrev att denne inte kunde göra något skolarbete för de traumatiska händelserna. Rätt bisarr paradox med tanke på att den som verkligen hade en traumatisk upplevelse till och med var tillbaka 2 dagar efter det inträffade.

Idag gjorde jag simprov med skolans femmor. Var med och lekte tillsammans med dem i vattnet på fria leken efter simprovet, mest av egoistiska skäl, för att jag också ville bada men fick ett riktigt hjärtevärmande beröm av min kollega som var med för att hon tyckte att jag hade så bra kontakt med eleverna och att de levde upp när jag körde med dem. Klart oväntat att få ett "du är så bra" från just den kollegan också som jag upplever inte direkt skräda med orden. Dessutom hann jag ner en sväng med ytterligare en elev från min mentorsklass, som hade ett rejält köttsår på baken, till vårdcentralen för att få det ihopsytt, samtidigt som jag först hade en klass treor som körde lekar på egen hand i 10 min innan jag var tillbaka efter att ha skjutsat ner honom och sedan för att kolla så allt gick bra stack jag efter att jag satt igång mina femmor och när jag även där var tillbaka i salen efter 10 min så lekte de också riktigt bra. Det finns så mycket ansvarskännande och disciplin bland ungarna när det väl sätts på prov.