Vägskäl

Så har man kanske ställt till det för sig. I ett inlägg från i somras som jag döpte till "Preben" skrev jag om att jag råkade stöta på en tjej som jag direkt fastnade för. Då, i somras, så blev det inget av de träffar vi försökte få till. Hon mådde taskigt efter ett uppbrott med sin pojkvän eller hur det nu låg till. Lagom till julen så hade vi snackat lite snabbt över FB och jag skickade ett meddelande till henne att jag gärna tog upp den där uteblivna fikan från i somras och hon var med på det. Så vi träffades första dagen jag var nere och tog just en fika. Dagen efter satt vi på en pub och tog en öl, på juldagen åkte jag hem till hennes lägenhet. Vi har inte gjort något fysiskt alls, bara pratat och haft sjukt trevligt. Jag känner verkligen att det klickar med henne totalt och hon har uttryckt samma känsla. Jag får se vart det landar men just nu känns det sjukt bra om man bortser från de 60 milen mellan oss. Vi har sjukt mycket gemensamt och jag får en känsla av att hon är väldigt lik mig, även gällande personliga demoner och liknande. Dock är det oklart om likheter är något positivt eller negativt... Skickade ett blandband till henne idag ämnat för hennes födelsedag som dyker upp inom kort och precis när jag kom hem från posten fick jag ett sms av henne där hon ville jag skulle uppge min adress så hon kunde skicka en sak till mig, min gissning; ett blandband...

Tankarna om en flytt hem till Skåne tog dessutom återigen fart, jag får liksom per automatik ett helt annat socialt liv så fort jag sätter min fot på den akademiska marken. Mitt sociala liv här i Stockholm är som bekant helt obefintligt. Jag har redan börjat försöka förlika mig med tanken på att släppa Stockholmsinnebandy och jobbet. Samt planera för när jag ska lägga ut lägenheten till försäljning. Det känns som att jag till slut är på väg till Skåne igen. Men inget är ju säkert och jag antar att jag kommer älta denna tanke om och om igen. Jag har älskar ju verkligen Stockholm och har blivit sjukt förtjust av att bo och verka i Huddinge. Och klubben jag är med i saknar motstycke någon annanstans i Sverige samt har en massa spännande tjejer på väg upp ur de yngre årskullarna som hade varit så kul att följa och utveckla. Åh, faaaaaan!

I förrgår började jag chatta med en av, för mig, mina vikitgaste relationer i mina ungdomsår. En tjej som hade ett sätt att möta sin omgivning som inte liknade något jag tidigare upplevt. Alla tog hon emot med öppna armar och hade en total tro på att alla människor var goda. Till saken hör ju också att hon fortfarande är den människa jag träffat i verkligheten som jag anser som den vackraste jag någonsin sett och alla som mötte henne såg självklart samma sak. Nå, hon är numera en blivande Dramatenskådespelerska och hade avslutningsföreställning med pjäsen som hon spelade i på Dramatens lilla scen och sa att hon ville att jag skulle komma och se henne spela. Detta är något jag försökt göra förr men tyvärr krockade det med antingen sjukdom eller innebandy när jag skulle gå med mina kollegor, kommer inte ihåg vilket, och således missade jag att se henne då. Men nu fick jag alltså en chans till, dessutom på min lediga kväll så självklart hoppade jag på. Jag älskar att gå på teater så i vanlig ordning så satt jag förstummad och njöt av det som utspelade sig på scenen men alla tankar efteråt... Känslan som fanns när jag umgicks med henne och hennes systrar när jag var yngre infann sig, en känsla av trygghet, harmoni och livsglädje. Jag har sagt det förr men det kan inte betonas nog, mina somrar i sommarstugan är det viktigaste som funnits i mitt liv och det är en tid och en känsla som jag aldrig någonsin tror jag kommer uppleva igen.

De var tre systrar från Växjötrakten, eller i alla fall 2 samt en halvsyster. De hade stuga på samma ställe som jag och sommaren -91 blev den viktigaste i mitt liv. Det var då vi fick syn på dem för första gången, cyklandes till Skeletors kiosk, över gräsplätten där Frälsningsarmén brukade ställa upp sitt tält under någon vecka på sommaren. Jag minns inte hur vi fick kontakt, om det var jag eller Alex som började prata med dem men jag tror nästan att det var jag, det låter som en sak jag gjorde i min ungdom när självförtroendet var intakt och omdömet var lite suddigt. Jag blev ihop med yngsta systern ganska omgående (som var lika gammal som jag) och vi gick på Polackadiskon i Kolonin, systrarna bytte kläder med varandra i buskarna, vi bråkade med de grabbarna som försökte "stjäla" våra tjejer från oss och systrarna paddlade topless till fiskelägret på en surfingbräda. Men det viktigaste av allt var våra kvällar på stranden när vi grillade, pratade och sjöng. Systrarna gick Waldorfskola och var väldigt duktiga på allt kreativt som måla, dansa, sjunga m.m. Och nere på stranden fick jag för första gången höra de två melodier som jag förevigt anser som de vackraste som någonsin gjorts. Jag förstår ju att de egentligen bara är vackra för minnena som dyker upp i samband med dem men Summertime och Take Five är fortfarande bland de mest spelade låtarna på min iPod. För ett antal somrar framåt så växte jag som människa till stor del tack vare dessa tjejer och deras sätt att ta sig an livet. De lärde mig inget medvetet men jag plockade upp allt, hur man ska agera mot andra, hur man pratar med andra, hur man kan tänka och resonera om man vill vara en god människa. Jag kan aldrig tänka mig att de ser på dessa somrar med samma vikt och betydelse som jag gör. Antagligen är det ingen i vårt 30-man stora sommarstugegäng som gör det förutom jag men det är den tid som absolut formade mig mest. Jag saknar min ungdom!

Fan, jag måste börja skriva ner saker som jag tänker på under dagarna. För när jag äntligen har tid och sätter mig här så är hjärnan helt blank på alla uppslag jag gått och fnulat på under dagen. Det var något om hur mina lärare var på den tiden jag gick i skolan och något annat om ja, det kommer jag inte ens ihåg men säkert under 20 minuter av en lektion idag hade jag en liten storyline i huvudet som jag putsade på och förbättrade men kommer jag ihåg nu, not fucking likely!

Tog långlunch idag. Tyckte jag förtjänade det efter min 15 min lunch igår och oätbar mat i matsalen de två senaste dagarna. En och en halv timme lunch i SKHLM centrum med C tyckte jag var lagom. I ärlighetens namn så hade jag bara suttit av den tiden på jobbet ändå eftersom jag gick och väntade på ett möte sent på eftermiddagen efter att min sista lektion slutade kl 12 och betygen är satta och det återstår en handfull dagar av terminen so why the hell not...

Satt och chattade med en tjej över MSN som jag lärt känna lite smått via innebandyn men som jag aldrig egentligen träffat mer än att jag sett henne på damträningarna. Vi har dock pratat en del över MSN i höst och idag fick jag detta efter att hon egentligen skulle gå och laga mat och hade sagt hejdå. Så sjukt hur glad man kan bli över ett par meningar ibland:

"by the way.. tänker på dig ibland..  :) jag kan inte riktigt förklara det.. vi har ju liksom aldrig umgåtts .. men.. det är något .. typ som att jag saknar dig.. fast jag inte träffat dig privat.. Men men.. du är fin! glöm inte det! KRam! "

Nåväl. Nämnde tidigare att en gammal flickvän gått och förlovat sig. Eller egentligen var det inte en flickvän utan kan benämnas som det otroligt omogna KK. Jess och jag gick i samma klass på Högskolan. Vi fattade tycke för varandra rätt snabbt och satt brevid varandra under föreläsningar och hjälpte varandra med pluggandet. Vi hade väl inte den där klockrena kemin, jag brukade tracka henne för hennes utläggningar och omständiga sätt och hon brukade störa sig på min attityd och negativism men ändå höll vi ihop. Hon hade en pojkvän sedan ett tag tillbaka och jag höll på att krångla med M (se "jag hatar att jag är så jävla brudig"). Men så blev det inget mellan mig och M och hon gjorde slut med sin pojkvän som flyttade till Linköping eller nåt.

En kväll efter en träning hade jag lovat mitt klasslag att ställa upp på någon tävling efter skoltid mot de andra klasserna på skolan så jag hade lite bråttom, för bråttom visade det sig så jag satte min kära bil i hjulhuset på en mötande buss på en väg utan halkbekämpning. In till sjukhuset för att kolla så jag inte åkt på något skit och med följde Jess för att hålla sällskap. Hon erbjöd sig sedan att sova över hos mig så att inget skulle hända med mig på natten. Fast det var precis vad som skedde, fast något mellan oss. Som vanligt kommer jag inte ihåg detaljerna men vi foolade runt en del utan att egentligen ha sex (ain´t nothing but history repeating, fast jag kom på nu att jag inte skrivit  den flickvänsberättelsen än...), alltså vi var intima men av någon töntig anledning för att inte förstöra vår "vänskap" så gjorde vi inte den detalj som i vida begrepp symboliserar sex. Men som sagt, detaljerna är vaga, jag vet inte hur längre vi höll ihop eller hur intensivt det egentligen var. Inga klasskamrater visste och vad jag förstår vet fortfarande ingen av våra vänner i klassen om vårt förhållande. Det var sjukt kul att stjäla små kyssar bland skåpen eller på pubaftnarna. En annan kul grej var att det var en del av de manliga klasskamraterna som jobbade lite på Jess när de fått reda på att hon var singel och då hon officiellt var det ett bra tag. Det hela slutade med att hon "bedrog" mig med någon snubbe som jag har för mig att hon träffat på nätet. Jag vet inte varför jag lackade på det, vi hade ju inget uttalat vad jag kan minnas men jag kände mig sviken att hon inte berättade hur läget låg när jag frågat henne några gånger om den här snubben som jag visste existerade. Nu ska hon iaf gifta sig inom kort är det tänkt, inte helt omöjligtvis med den snubben som hon träffade i slutet av vårt förhållande. Ibland skickar hon konstiga saker över nätet som en liten blänkare, eller så uppfattar min sjuka hjärna det iaf, typ låtar i stil med "I´ll always love you" som hon tycker jag borde lyssna på.

Fy fan vad tiden går. i en veckas tid nu har jag inte haft en enda kväll "ledig". Alltså, ingen har tvingat mig att göra något men jag har hela tiden bokat upp mig. Förra fredagen dök syrran och hennes pojkvän upp här och stack igen söndagkväll, hann bland annat med ett besök på Cliff Barnes, inte "my kind of place" men jag verkligen blandingen av folk och hela den avslappnade opretetantiösa inställningen som det stället dryper av. Dessutom är det ju ett stort plus att stället stänger redan kl. 1, hatar att gå ut sent och komma hem idiotiskt sent. Måndag till idag torsdag ahr det sedan varit innebandy varje kväll. Imorgon är det hockey och sedan har jag en tom kväll på lördag... Men tiden går snabbt när dagarna ser ut så. I tisdags hade jag även mitt lilla hedersuppdrag att snacka "killsnack" med killarna i sexan. De har sex och samlevnad nu och min uppgift blir att försöka lite utvunget och avslappnat svara på deras inlämnade och hemliga frågor om ämnet. Visade sig att samma kille hade skrivit i princip alla frågor och sedan inte riktigt kunde vänta med att jag läste upp dem utan frågade dem redan innan... Hade 2 grupper, en sjukt blyg och med lätt flackande blickar och en totalgalet som helt ohämmat pratade om hur det kändes att runka och hur de brukar göra då. Det tråkiga är att de kan sjukt mycket i ämnet utan att egentligen veta något om ämnet. De har nog hämtat all sin kunskap genom internet med allt vad det innebär och när vi diskuterade sex och närhet på riktigt kontra sex och närhet på film så hade de lite svårt att riktigt greppa hur olikt det är.

Apropå att tiden går fort, en av mina gamla flickvänner har tydligen förlovat sig i veckan, tror inte jag har tagit upp henne här än och har inte orken att göra det just nu, kanske senare i helgen (känns som det är något jag skrivit förr...)