Hell yeah!
Fucking aye! 2 dagar kvar till deadline och jag som skulle rannsaka hela mitt liv upp till the "big three o" här på bloggen! Gick ju inte riktigt enligt planerna av flera olika anledningar men jag har tyckt om att skriva av mig lite här och minnas tillbaka till de gamla goda tiderna så bloggen tas på nåder och får fortsätta existera och leva ett tag till.
Mitt födelsedagsfirande har redan börjat. Idag blev jag överraskningsfirad av ett par gamla spelare som kom när min träning skulle börja, förde världens oljud med några visselpipor samt gav mig en matkorg. Känner en otrolig kärlek till dessa underbara människor som jag känt sedan de var innan tonåren men som jag inte riktigt vet hur jag ska hålla kontakten med nu när vi skilts, vi har ju inte direkt någon naturlig beröringpunkt längre. Dock vill jag väldigt gärna ha en fortsatt kpntakt med dem då jag känner otroligt mycket för dem.
Har en par otroligt intensiva dagar framför mig innan det till slut äntligen blir lugna gatan fram till semestern. Dock är ledigheten så efterlängtad att jag redan nu har ångest över att den tar slut för snabbt och att jag inte får något uträttat under tiden. Något som är helt sjukt då jag de senaste 5 åren inte gjort ett skit på min ledighet, faktiskt är det så att jag inte ens försökt.
Fan, jag har ingen ro att skriva nu, måste lägga mig inför tidigt utvecklingssamtal imorgon samt att jag borde egentligen ägna den här tiden åt att packa.
Mitt födelsedagsfirande har redan börjat. Idag blev jag överraskningsfirad av ett par gamla spelare som kom när min träning skulle börja, förde världens oljud med några visselpipor samt gav mig en matkorg. Känner en otrolig kärlek till dessa underbara människor som jag känt sedan de var innan tonåren men som jag inte riktigt vet hur jag ska hålla kontakten med nu när vi skilts, vi har ju inte direkt någon naturlig beröringpunkt längre. Dock vill jag väldigt gärna ha en fortsatt kpntakt med dem då jag känner otroligt mycket för dem.
Har en par otroligt intensiva dagar framför mig innan det till slut äntligen blir lugna gatan fram till semestern. Dock är ledigheten så efterlängtad att jag redan nu har ångest över att den tar slut för snabbt och att jag inte får något uträttat under tiden. Något som är helt sjukt då jag de senaste 5 åren inte gjort ett skit på min ledighet, faktiskt är det så att jag inte ens försökt.
Fan, jag har ingen ro att skriva nu, måste lägga mig inför tidigt utvecklingssamtal imorgon samt att jag borde egentligen ägna den här tiden åt att packa.
Silent shout
Efter ett par riktigt intensiva veckor känner jag så äntligen ro till att skriva lite. Eller, det beror ju också lite på att jag hunnit vara ensam denna helgen och låtit tankarna flöda och då kommer ju 30-årskrisen bubblande upp mot ytan igen. Under helgen (fredag är ju helg för mig också då jag inte har något jobb att gå till den dagen) har jag bara varit för mig själv och slappat, i princip har jag bara ätit, sovit, spelat GTA4 och motionerat. Just angående motionerandet kan jag med bara några ynka dagar kvar till milstolpen stolt konstatera att mitt mål, som jag satte upp den 1 augusit förra året om att komma i samma form som jag hade när jag gick ut högskolan lagom till min 30-årsdag, är uppnått. Jag har alltid varit ganska fit utan att behöva anstränga mig för att just se fit ut, det har kommit av andra anledningar än just det ändamålet. När jag förra året kom på mig själv att helt ha tappat formen så beslöt jag mig för att jag skulle få tillbaka den gamla kroppen och nu är den här, till och med Brad Pitt-höfterna (Fight Club) är tillbaka!
Just nu har jag stigit upp ur badet för att jag fick idéen om att bränna ett blandband av låtarna jag angivit som "soundtrak of my life" på Facebook men eftersom jag städat bort mina tomma CD-skivor föll projektet på det. Hela mitt liv är nedpackat just nu. Ska flytta. Inte långt men ändå. Enormt jobbigt för mig. Har ju en sådan sjuk separationsångest och här har jag ändå bott i nästan 8 år med allt vad det innebär. Dessutom känner jag att jag äntligen fått det som jag vill ha det här hemma. Vad än värre är att jag flyttar på dagen då jag fyller år. Snacka om att utsätta sig för mer påfrestningar än nödvändigt. Förra gången jag flyttade fick jag ett sammanbrott som jag sedan dess aldrig varit med om, blev helt utom mig och hade en sjuk panikångest. Dock var det så otroligt mycket andra grejer inblandat i samma veva med att jag varit utsatt för misshandel m.m. För säkerhets skull har jag bett mina föräldrar om att komma upp hit och vara moraliskt stöd när flyttlasset väl går och underbara som de är så ställde de upp på det trots att de egentligen inte riktigt kunde. Frågan är dock hur länge jag kommer bo på det nya stället. Skåne känns väldigt nära just nu och det skulle inte förvåna mig om flyttlasset går om ett år igen.Ser väl inte riktigt ut så här men höfterna
finns där.
I got a party to go to and no friends in this town.
För att sammanfatta; Carola, GTA4, Grönan samt underbara Sirqus Alfon, så såg min otroligt bisarra helg ut. Verkligen något för barnbarnen!
Ilmar Reepalu
Jomenvisst, nu fick jag det slutgiltiga beviset på att politiker inte kan se samband utan är så enormt lättpåverkade av den allmänna opinionen. Följande nyhet ha kablats ut under dagen http://sydsvenskan.se/malmo/article320151.ece . Ilmar Reepalu, en näst intill kultförklarad socialdemokratisk kommungubbe i Malmö gjorde denna briljanta analys av SVTs TV-serie 9A:
"Ilmar Reepalus slutsats av Klass 9A:
– Det visar att det inte bara handlar om resurser."
Härligt att höra då jag själv sedan programmet börjades sända hela tiden ansett och trott att det är just det programmet visat på, att det enbart handlar om resurser. 8 superpedagoger (som man måste ta till för att kunna "sälja" programidén) plockas in till en av Sveriges sämsta klasser och får ett enda uppdrag. Ni ska ta hand om denna klassen och enbart denna klassen och lyckas vända på deras resultat och ta mej fan, de lyckas! Det ultimata beviset på att det är resurser som krävs till skolan. I princip vilken lärare som helst som klarat av att stå ut med detta slitjobb som lärare i 10 år hade kunnat gå in och göra samma resultat om de fått samma resurser. Det handlade väldigt lite om lärarna och enormt mycket om att dessa elever fick en nystart med lärare som inte behövde fokusera på något annat än dessa strax över dussinet elever. Själv träffar jag under lektionstillfällen runt en 225 elever under en vecka, lägg där till att jag har runt 100 elever till som jag vet vad de behöver för speciell uppmärksamhet och hjälp under till exempel raster och andra ställen jag träffar på dem, kvar på min lilla skola har jag då ca 150 elever till varav majoriteten jag kan namnen på. Konstigt jag och mina kollegor som sitter i samma sits inte kan ge tillbaka på samma sätt som de inhyrda lärarna i 9A. De enda som på vårt plugg har lyxen att bara träffa en handfull elever är speciallärarna och ja, de får banne mig resultat också. Då har vi ändå en skola där betygen är rejält över snitten i landet och eleverna går ut med positiva åsikter om sina lärare och sitt plugg. Tänk vad vi hade kunnat åstadkomma med en egen klass på 15-20 elever. Det hade inneburit 15-20 omdömen och tillika utvecklingssamtal. Det hade inneburit att vi hade kunnat skänka en gitarr eller komma till någon elevs hus och väcka denne för att sedan följa den till skolan. Och tänk, det har hänt att lärarna på vårt plugg gjort det sistnämnda, till trots att man har mer än 10 gånger fler elever än lärarna i 9A. VIlka jävla superlärare de på min skola egentligen är!
"Ilmar Reepalus slutsats av Klass 9A:
– Det visar att det inte bara handlar om resurser."
Härligt att höra då jag själv sedan programmet börjades sända hela tiden ansett och trott att det är just det programmet visat på, att det enbart handlar om resurser. 8 superpedagoger (som man måste ta till för att kunna "sälja" programidén) plockas in till en av Sveriges sämsta klasser och får ett enda uppdrag. Ni ska ta hand om denna klassen och enbart denna klassen och lyckas vända på deras resultat och ta mej fan, de lyckas! Det ultimata beviset på att det är resurser som krävs till skolan. I princip vilken lärare som helst som klarat av att stå ut med detta slitjobb som lärare i 10 år hade kunnat gå in och göra samma resultat om de fått samma resurser. Det handlade väldigt lite om lärarna och enormt mycket om att dessa elever fick en nystart med lärare som inte behövde fokusera på något annat än dessa strax över dussinet elever. Själv träffar jag under lektionstillfällen runt en 225 elever under en vecka, lägg där till att jag har runt 100 elever till som jag vet vad de behöver för speciell uppmärksamhet och hjälp under till exempel raster och andra ställen jag träffar på dem, kvar på min lilla skola har jag då ca 150 elever till varav majoriteten jag kan namnen på. Konstigt jag och mina kollegor som sitter i samma sits inte kan ge tillbaka på samma sätt som de inhyrda lärarna i 9A. De enda som på vårt plugg har lyxen att bara träffa en handfull elever är speciallärarna och ja, de får banne mig resultat också. Då har vi ändå en skola där betygen är rejält över snitten i landet och eleverna går ut med positiva åsikter om sina lärare och sitt plugg. Tänk vad vi hade kunnat åstadkomma med en egen klass på 15-20 elever. Det hade inneburit 15-20 omdömen och tillika utvecklingssamtal. Det hade inneburit att vi hade kunnat skänka en gitarr eller komma till någon elevs hus och väcka denne för att sedan följa den till skolan. Och tänk, det har hänt att lärarna på vårt plugg gjort det sistnämnda, till trots att man har mer än 10 gånger fler elever än lärarna i 9A. VIlka jävla superlärare de på min skola egentligen är!
Vi som aldrig sa hora
Ja, jag lurar mig själv, hela, hela tiden. Visst, jag skrev att jag inte ångrar något i mitt liv men ända sedan jag skrev det har jag funderat och funderat. Så, här kommer det, detta är några av de saker jag önskar att jag gjort eller lättare, saker jag ångrar:
* Att jag aldrig riktigt blivit förälskad, eller snarare att jag inte tillåtit mig att älska någon villkorslöst.
* Att jag inte som de andra fjortisarna rebellade mot mina föräldrar genom att vara som alla andra i den åldern då man på riktigt bryter sig loss.
* Att jag inte körde moppe, tallade på brudar, hånglade, testade och helt enkelt levde ut alla tonårslustar när jag formligen bubblade av dem utan istället var så in i helvete principfast och tråkig.
* Att jag inte tog skolan på allvar när jag vet vilken kapacitet jag hade.
* Att jag inte utbildade mig till något som i det långa loppet kan generera en karriär.
* Att jag aldrig någonsin tagit fördel av att så mina tjejer varit formligen förälskade i mig men aldrig agerat på det för att jag "inte ville riskera vår vänskap".
* Att jag stannade kvar i Stockholm efter min utbildning.
* Att jag de senaste 5 åren suttit instängd i min lägenhet bara för att "jag hatar hela konceptet med krogen".
* Att jag stänger ner alla mina kompisrelationer pga jag är för lat för att hålla igång dem.
* Att jag är född en fegis.
* Att jag inte pluggade utomlands någon termin.
* Att jag aldrig riktigt blivit förälskad, eller snarare att jag inte tillåtit mig att älska någon villkorslöst.
* Att jag inte som de andra fjortisarna rebellade mot mina föräldrar genom att vara som alla andra i den åldern då man på riktigt bryter sig loss.
* Att jag inte körde moppe, tallade på brudar, hånglade, testade och helt enkelt levde ut alla tonårslustar när jag formligen bubblade av dem utan istället var så in i helvete principfast och tråkig.
* Att jag inte tog skolan på allvar när jag vet vilken kapacitet jag hade.
* Att jag inte utbildade mig till något som i det långa loppet kan generera en karriär.
* Att jag aldrig någonsin tagit fördel av att så mina tjejer varit formligen förälskade i mig men aldrig agerat på det för att jag "inte ville riskera vår vänskap".
* Att jag stannade kvar i Stockholm efter min utbildning.
* Att jag de senaste 5 åren suttit instängd i min lägenhet bara för att "jag hatar hela konceptet med krogen".
* Att jag stänger ner alla mina kompisrelationer pga jag är för lat för att hålla igång dem.
* Att jag är född en fegis.
* Att jag inte pluggade utomlands någon termin.
